Tisdagsmorgon
Det var tisdagsmorgon, ögonen satt som fastkletade i sitt eget grus. Munnen smakade rostat kaffe samtidigt som den kändes som torr asfalt. Jag satte mig upp i sängen, vågade inte nudda det iskalla golvet med mina fötter. Drog in och andades ut. Kikade på klockan genom ögonvrån, suckade tungt.
Jag ställde mig till slut upp, drog upp rullgardinen kisade ut genom den låga septemberdimman. Det enda som syntes var bilarna som sakta gled förbi utanför, vissa bromsade och tittade in förvånat. Andra åkte nonchalant förbi.
Jag drog igen persiennen, satte på mig badrocken. Gick ut i köket, kokade upp Tevatten. Jag tog min kopp med te och satte mig i fönstret och tittade på bilarna och människorna där utanför. Vad lever de för liv, vart är de på väg just nu?
Det har gått väldigt lång tid sedan jag kände mig levande. Nu var det något inom mig som bara tuggade, något som bara gick runt och runt. Ibland dyker tankarna och känslorna upp. Då är nostalgin nästan outhärdlig, det är som att man lever någon annans liv. Jag platsar inte i min egen kropp. Jag skakade av mig mina tankar. Gick in i badrummet, slängde av mig badrocken. Drog på varmvattnet i duschen. Beskådade mitt glåmiga ansikte i spegeln. Lyfte upp toalettsitsen och satte mig ner, slappnade av och andades ut i ett och samma ögonblick. Spolade. Ställde mig under den varma strålen. Händerna gled genom håret, över bröstet och ner över magen mot låren. Mina röda fötter värkte. De kändes tunga och orörliga. Jag lutade ryggen mot det kyliga kaklet. Gled sakta ner mot golvet. Händer över ansiktet. Sittande i duschen och illamående kunde man inte annat än skratta åt sitt elände.
Stängde av vattenkranen. Räckte mig efter handduken på golvet. Pressade mig upp med hjälp av väggen och svepte in kroppen i den varma handduken. När jag klätt mig och var på väg genom dörren försökte jag tänka mig bort, tänka på en annan verklighet. Utanför ytterdörren slog den mig, vinden som doftade regnig sommarnatt men samtidigt vår. Det var en underbar känsla.
Jag lät mig blåsa iväg en stund, stående helt stilla på min trappa. Andas in, andas ut.