Aron
När och var gick det egentligen fel, Aron? När började du bära allt det där ensam? Varför bad du aldrig mig om hjälp? Jag var ju din storebror. Du visste väl att du alltid kunde komma till mig? Eller visste du inte det?
Jag är så fruktansvärt arg på dig. Arg för alla dumma beslut du tog. För alla lögner du berättade. För att du stängde mig ute när jag hade gjort vad som helst för att bära en del av din börda.
Men ilskan är bara en liten del av det jag känner. Under den finns en sorg som aldrig verkar ta slut. Jag älskar dig, inte trots allt som hände, utan för att du var min bror. För att du var Aron.
Jag önskar bara att du hade gett mig chansen att finnas där för dig. Att du hade låtit mig hjälpa dig innan det blev för sent. Den tanken kommer nog alltid att följa mig.
Jag kommer alltid att sakna dig. Och oavsett hur arg jag är, kommer jag alltid att älska dig. För du var, och kommer alltid att vara, min lillebror.